Offentlig upphandling i EU står för 15-20% av BNP:n och gemensamma EU-regler har därför länge varit en viktig del av EU:s handelspolitik. Arbetet med att förnya gemensamma upphandlingsregler (IPI) har dock varit en riktig långkörare. En del kommer kanske ihåg att många från den regionala nivån svarade på remisser både 2012 och 2016. Den svenska enigheteten då var stor om att ha så få hinder gentemot tredjeland som möjligt. Sedan dess har den geopolitiska situationen förändrats och med den ibland även inställningen till frihandel. 2021 ser ut att bli året då nya EU-regler kommer på plats. Sveriges nationella nivå ser med viss oro på utvecklingen och befarar att upphandlingar för den lokala och regionala nivån kan komma att försvåras. Hur ser Sveriges kommuner och regioner på saken?

Bakgrund

Grunden till den svenska oron är att många av EU:s medlemsstater vill att det nya instrumentet ska begränsa vissa länders möjligheter att delta i offentliga upphandlingar i EU. Viljan ska ses i ljuset av ett många upplever att det råder orättvisa spelregler kring hur Europa har tillgång till tredje lands marknader och hur dessa har tillgång till våra marknader. Sverige, med ett tungt exportberoende, har dock fortfarande inställningen att frihandel gynnar oss och tror heller inte att vår tillgång till tredjelands marknader ökar genom att vi höjer ribban för dem. Den frihandelsvänliga falangen i EU har dock försvagats över tid enligt den svenska EU-representationen i Bryssel. Kraften i denna rörelse bedöms som stark och Sverige lär enligt utsago rikta in sig på att begränsa omfattningen på troliga begränsningar.

Begränsa begränsningar

Nuvarande regler medger vissa undantag för den lokala och regionala nivån, till exempel genom så kallade tröskelvärden som undantar upphandling under ett visst belopp. Att dessa tröskelvärden blir kvar och sätts till lämplig nivå ser Sverige som A och O. En annan viktig punkt för Sverige är att byråkratin hålls på en så låg nivå som möjligt eftersom risken annars är att reglerna tar mer resurser i anspråk, blir svårbegripliga och kan skapa större grund för överklaganden. För en region skulle det kunna bli en utmaning att hålla reda vilka länder som för tillfället undantas från att delta i upphandlingar. För att inte tala om avvägningen huruvida man kan handla från ett bolag som har utländska ägarintressen från ett land som inte tillåts delta i våra upphandlingar.

Svenska regioner anser…

SKR som redan tillfrågats av svenska regeringen om synpunkter, hänvisar dels till tidigare samråd, dels till att offentlig upphandling med tredjeland är en ”mycket begränsad”. Diskussionerna som nu förs innehåller dock delar som skulle kunna påverka svenska kommuner och regioner i högre omfattning än tidigare. I trafik, bygg och sjukvårdsupphandlingar kan man snabbt nå upp till höga tröskelvärden, i synnerhet om upphandlingen genomför i samarbete mellan flera regioner.

I media hamnar denna fråga i ett utrikespolitiskt sammanhang där stormakter ställs mot varandra. Den svenska EU-representationen uppmanade oss dock att tänka i regionala utvecklingstermer; att se över vilka effekterna blir för svenska regioner, vilka tröskelvärden man förordar och hur man undviker legal förvirring kring ansvar, befogenhet och regler.