2025-07-19

EU:s långtidsbudget 2028–2034, del 1 – En gedigen önskelista?

Lagom till svensk industrisemesters djupaste fas lanserade EU-kommissionen en av decenniets viktigaste EU-dokument. Nämligen förslaget till ny långtidsbudget för åren 2028–2034. Kommissionen föreslår en större ommöblering av utgiftsområden och program, samt en knapp dubblering av utgifterna. Många kända program blir kvar och får rejäl tillskjutning av medel, medan andra absorberas in i nya sammansmältningar av existerande program. Hur de nya utgifterna ska finansieras återstår att se. Nya föreslagna intäktsmedel väntas inte räcka till. Klart är att vi har att vänta två och ett halvt år av tuffa förhandlingar mellan medlemsländerna. På ena sidan står budgetrestriktiva länder som vill omprioritera medel inom rådande ramar, och på andra sidan står de som vill öka EU:s budget för att på ett tillfredsställande sätt finansiera nya viktiga EU-satsningar. En överhängande fråga är om inte EU-kommissionen gått för långt i sitt förslag och lämnat walk-over till medlemsländerna för prioriteringen av utgifterna?

Denna artikel är den första delen i Brysselkontorets artikelserie om EU:s nästa långtidsbudget. Förutom att behandla frågorna ovan, innehåller artikeln en första övergripande beskrivning av förslaget till ny långtidsbudget samt preliminära slutsatser av betydelsen för Småland-Blekinge-Halland.  

EU:s långtidsbudget

EU:s långtidsbudget, vanligtvis förkortad MFF (Multiannual Financial Framework), är en flerårig budgetram som reglerar finansiering av EU:s åtgärder inom samtliga politikområden. Inom långtidsbudgeten finns bland annat program som finansierar jordbruk, regional utveckling, infrastruktursatsningar samt forskning och innovation. Det nuvarande systemet med långtidsbudgetar inrättades 1988 med syftet att ge en stabil och långsiktig ram för EU:s finanser och skapa förutsägbarhet för medfinansiärer och mottagare av EU:s medel. Långtidsbudgeten ska gälla minst fem år, men har ända sedan 1993 omfattat sju år. Detta bland annat för att garantera stabil finansiering mellan mandatperioder. En övergripande risk med en sjuårig långtidsbudget är att i en ständigt föränderlig omvärld prioritera för sju år framåt. Den stående kritiken mot EU:s långtidsbudget är den inbyggda stelbentheten i systemet och de problem som uppstår när oförutsägbara utmaningar eller kriser uppstår. Något som aktualiserats i och med covid-pandemin och kriget i Ukraina.

Den nuvarande långtidsbudgeten (2021–2027) uppgår till 1 270 miljarder euro. Inberäknas även det upplånade krispaketet under covid-pandemin, det så kallade återhämtningsinstrumentet NextGenerationEU, uppgår totalbeloppet på 2 070 miljarder euro. EU-kommissionens förslag på ny långtidsbudget för perioden 2028–2034 om 1980 miljarder euro innebär alltså en ökning av utgifterna motsvarande upplåningen under covid-pandemin för NextGenEU.

EU:s budget finansieras genom nationella bidrag som sammanlagt omfattar ungefär en procent av EU:s BNP. Den svenska EU-avgiften varierar från år till år, men uppgick 2024 till 40,8 miljarder kronor motsvarande ca. 0,64 procent av svensk BNP. Detta kan jämföras med försvarsutgifterna på ca. 2,2 procent och hälsovård, sjukvård och social omsorg, motsvarande 1,86 procent av BNP. En stor del av EU-avgiften återbetalas senare till Sverige i form av EU:s bidrag och finansieringsprogram.

Nytt för 2028–2034

Grovt förenklat kan EU-kommissionens förslag till ny långtidsbudget för perioden 2028–2034 sammanfattas på följande vis. Sju utgiftsområden blir fyra. 52 program blir 16. De totala utgifterna dubbleras. Programmen ska bli mer flexibla och fokus kommer läggas på konkurrenskraft, motståndskraft och försvar. EU-kommissionens förslag till ny långtidsbudget är dock ett omfattande paket av förordningar som förtjänar djupare analys. Syftet med denna artikel är inte att redogöra för budgetförslaget i detalj, utan att ge läsaren en övergripande bild av förslaget och de större förändringar i programmen.

Varje ny budget skiljer sig från den föregående gällande både storlek och inriktning. Då den innevarande budgeten för 2021–2027 har sju utgiftsområden, föreslår kommissionen att reducera antalet i den nya budgeten till fyra. De nya utgiftsområdena är följande:

1. Regional- och socialpolitik, jordbruk och fiske – Nationella och regionala partnerskapsplaner
2. Konkurrenskraft, välstånd och säkerhet – Konkurrenskraftsfonden och Horisont Europa
3. Europa i världen
4. Utgifter för den europeiska offentliga förvaltningen

De 52 program som tidigare var utspridda över åtminstone sex av de tidigare utgiftsområdena (den sjunde i den nuvarande budgeten och den fjärde i det nya förslaget är administrativa kostnader för EU:s institutioner och myndigheter) har nu klumpats ihop till 16 inom tre utgiftsområden. Av de tre nya utgiftsområdena är det framför allt utgiftsområde ett och två som är relevanta för SBHSS ägare och där flera välbekanta program återfinns.

Som Brysselkontoret har rapporterat om under det senaste året är EU-kommissionens nya ledord, konkurrenskraft, motståndskraft och försvar. Detta återspeglas naturligtvis också i förslaget till ny långtidsbudget. Efter kritik kring tidigare budgetars svårnavigerade och ofta överlappande program och inriktningar, samt de allt ofta komplexa och orubbliga utlysningsförfaranden, vill EU-kommissionen nu skapa flexibilitet i budgeten.

Nygamla utgiftsområden och program

Nytt är alltid otäckt tills det bli bekant och med en ny budget kommer risken att gamla välkända program förvinner eller byter namn. Detta är delvis fallet i kommissionens nya förslag, men den som tidigare haft med EU:s finansieringsprogram att göra kommer att känna igen flera välbekanta trotjänare.

Inför lanseringen av kommissionens förslag har det på så väl europeisk, nationell som regional nivå, spekulerats om framtiden för olika fonder och programs i den nya budgeten. Bland annat har det uttryckts oro kring sammanhållningspolitikens framtid och Horisont Europas ställning gentemot konkurrenskraftsfonden. I och med att aptiteten på en höjd EU-avgift bland EU:s medlemsländer varit måttligt, samtidigt som medlemsländerna vill att EU ska göra mer med existerande medel, har oron varit befogad. Förslaget visar dock att EU-kommissionen behåller flertalet existerande program men ofta i ompaketerad form.

Nedan följer en genomgång av utvalda nyheter från utgiftsområde 1 och 2 i kommissionens förslag.

I. Regional- och social politik, jordbruk och fiske – Nationella och regionala partnerskapsplaner

Inom utgiftsområdet för regional- och social politik, jordbruk och fiske (fritt översatt) återfinns nu allt relaterat till sammanhållningspolitiken, inre säkerhet, jordbruk och fiske, inklusive den regionala utvecklingsfonden (ERUF), migration och inre säkerhet, socialfonden (ESF+), den gemensamma jordbrukspolitiken (GJP) samt fiskeri och maritima frågor. En av de viktigaste nyheterna inom detta utgiftsområde blir de nationella och regionala partnerskapsplanerna som ska beskriva hur fondens dryga 1 biljon EUR ska fördelas. Enligt EU-kommissionen är dessa planer tänkta att ”utformas och genomföras i nära partnerskap mellan kommissionen, medlemsstaterna, regionerna, lokalsamhällena och berörda parter […och ska vara skräddarsydda för att…] återspegla de nationella och regionala behoven i varje medlemsstat”. Precis hur dessa planer är tänkta att tas fram och hur det regionala och lokala inflytandet ska garanteras gentemot den nationella nivån, återstår att se. Med ökat nationellt inflytande över utformningen av dessa planer och dess insatser, finns risken att nationella intressen premieras före de regionala. Europas jordbrukare kommer bland annat notera att den hittills heliga kon, den gemensamma jordbrukspolitiken, föreslås få drastiskt reducerade anslag. Medlemsländerna tillåts däremot överlåta medel till jordbruket för att kompensera eventuella bortfall, men då på bekostnad av andra satsningar. En ökad flexibilitet och nationellt självbestämmande inom dessa områden förutsätter att den regionala nivån är samlad och vet vad den vill.

Interreg, EU:s program för inter- och transregionala samarbeten, kommer att bli kvar med en marginell ökad budget som i bästa fall beräknar med prisökningar till följd av inflation. Förutom de nationella och regionala partnerskapsplanerna ska en övergripande Interreg-plan tas fram.

För att garantera fortsatta investeringar inom sociala och klimatrelaterade målsättningar, vill EU-kommissionen öronmärka 13 procent av utgifterna inom detta budgetområde för sociala åtgärder (exempelvis bostadsbyggande) samt över 30 procent till klimat- och miljörelaterade åtgärder.

Historiskt sett har det varit vanligt att sammanhållningspolitiken och den gemensamma jordbrukspolitiken tillsammans utgör ca. två tredjedelar av EU:s budget. Övergripande föreslår EU-kommissionen nu en minskning av dess totala andel av budgeten till ca. 48 procent.

Se nedan jämförelse mellan långtidsbudgeten för 2021–2027 och 2028–2034 (OBS! Endast ett urval av program):

II. Konkurrenskraft, välstånd och säkerhet – Europeiska konkurrenskraftsfonden och Horisont Europa

Inom utgiftsområdet för konkurrenskraft, välstånd och säkerhet återfinns flera välkända program kring forskning och innovation, digitalisering, infrastruktur, kultur och beredskap, samt några nya programkoncept. Utgiftsområdet domineras först och främst av den nya Konkurrenskraftsfonden (ECF) och Horisont Europa (HE – FP10). Konkurrenskraftsfonden är en sammanslagning av existerande program med syftet att öka investering inom strategiskt viktiga teknologiområden. Dessa områden är samma som för den nya Horisont Europa (EU:s forsknings- och innovationsfond) och tanken är att både ECF och HE ska ha gemensamma arbetsprogram för att bland annat förenkla och underlätta ansökningsprocesserna med mindre deskriptiva utlysningar med ”öppna teman”. De strategiska teknologiområdena som pekas ut ersätter också de tidigare klustren under pelare II inom HE och kallas nu policyfönster. De fyra policyfönstren är:

• Clean Transition and Industrial Decarbonisation – syftar bland annat till att ge stöd till ren industri och energiinfrastruktur, alternativa bränslen, energieffektiva transporter, samt uppskalning av produktion inom ren teknik.
• Health, Biotech, Agriculture and Bioeconomy – syftar bland annat till att ge stöd till stärkt innovationsförmågan inom hälso- och bioteknik, säkerställande av tillgång till medicinska produkter och beredskap för framtida hälsokriser, samt främjande av bioekonomi och livsmedelssäkerhet.
• Digital Leadership – syftar bland annat till att ge stöd till AI, halvledare kvantteknik, cybersäkerhet och digital infrastruktur, digitalisering av offentlig sektor och näringsliv, samt stöd till digitala start-ups och SME:er.
• Resilience and Security, Defence Industry and Space – syftar bland annat till att ge stöd till försvarsindustriell kapacitet, rymdteknik och infrastruktur, tillgång till kritiska råmaterial, samt civil säkerhet och beredskap. Därtill kan HE stödja ”dual-use” utlysningar, med såväl civila som militära användningsområden.

EU:s Missions-metodik för att hantera större och långsiktiga utmaningar inom ett antal områden så som vatten- och hav, klimatanpassning och cancer, blir kvar. HE-finansieringen föreslås dock enbart finansiera forskning och innovationsaktiviteter. Andra aktiviteter inom Missions kommer kunna finansieras av andra program däribland genom de nationella och regionala partnerskapsplanerna. Detta kommer också gälla NEB-faciliteten (New European Bauhaus).

Inom utgiftsområdet för konkurrenskraft, välstånd och säkerhet återfinns också välkända program som Fonden för ett sammanlänkat Europa (CEF) och programmet för utbildning, praktik, ungdomsutbyten och idrottsprojekt, Erasmus+. EU4Health föreslås att fogas samman med andra program i ett nytt program civilskydd, Union Civil Protection Mechanism (UCPMR+). Digital Europe Programme föreslås därtill bakas in under ECF och HE:s Policyfönster om digitalt ledarskap. Creative Europe fogas tillsammans existerande program för civilsamhälle och media, till ett nytt kulturellt program kallat AgoraEU.

Budgeten för CEF föreslås fyrdubblas med kraftigt ökade anslag för transport och utbyggnad av kraftledningar. Även militär mobilitet föreslås en ansenlig anslagsökning om än mindre än väntat.

Anslagen för Erasmus+ föreslås dubbleras med fokus på ”Union of Skills” och kompetensförsörjning. UCPMR+ där EU4Health och andra hälso- och beredskapsrelaterade program ingår, föreslås också få kraftigt ökade anslag. Även satsningar inom ett digitalt ledarskap föreslås få ansenliga tillskott.

Sist men inte minst ser det ut som att EU:s program för miljö- och klimatåtgärder, det så kallade LIFE-programmet, försvinner. Dessa frågor och åtgärder kommer i stället täckas av insatser inom ramen för ECF och de nationella och regionala partnerskapsplanerna (NRP).

Se nedan jämförelse mellan långtidsbudgeten för 2021–2027 och 2028–2034 (OBS! Endast ett urval av program):

Betydelse för SBHSS?

Ny budget innebär som ovan sagt alltid en viss grad av omställning och osäkerhet. Gammalt och vant riskerar att försvinna och nya program och instrument behöver förstås med en brant inlärningskurva. Innan man låter sig glädjas eller nedslås av förslaget till ny budget, behöver man vara på det klara med att förslaget för tillfället bara är ett förslag. Ett förslag som dessutom är djärvt utformat för att beskriva det milt. En sådan kraftigt höjd budget har knappast föreslagits tidigare. Åsikterna bland EU:s medlemsländer går isär och Sverige, av tradition ett budgetrestriktivt medlemsland, kommer göra allt för att hålla nere den ökning av den nationella EU-avgiften som en utvidgad budget oundvikligen kommer att innebära.

Skulle EU-kommissionens förslag godkännas så finns det helt klart mycket att vinna på ökade europeiska medel inom flera för de Sydsvenska regionerna viktiga policyområden.

Som ovan antytt finns det så klart också orosmoln. En viktig fråga som Sydsvenska regioner och kommuner kommer att behöva följa noga är utformningen av de nationella och regionala partnerskapsplanera. Kommissionen har historiskt sett varit en viktig bundsförvant för regionala och lokala intressen gentemot den nationella nivån. Om EU-kommissionen helt överlåter utformandet och genomförandet av de nationella och regionala partnerskapsplanerna till den nationella nivåns godtycke, finns risk att detta sker på bekostnad av regionala intressen.

Vad händer nu?

EU-kommissionens förslag till ny långtidsbudget för 2028–2034 är ännu inte hugget i sten. Förslaget kommer nu att behandlas av EU:s medlemsländer i Europeiska unionens råd (ministerrådet) och kommer slutligen kräva samtycke från Europaparlamentet. Budgetförhandlingar är alltid svåra och det är inte otroligt att processen, likt föregående omgång, drar ut på tiden. Det är nu två och ett halvt år kvar till dess att budgeten ska träda i kraft i januari 2028. Det är därför hög tid att förbereda Sydsvenska prioriteringar inför de nationella förhandlingar som väntar och vässa den organisatoriska förmågan att delta i och nyttja europeiska projekt och finansiering.

Vidare läsning

Kommissionens hemsida om EU:s långtidsbudget

Politico – EU Budget: Winners and losers

Frågor och svar

COM(2025)570 Meddelande om MFF 2027–2034

COM(2025)543 Horisont Europa

COM(2025)547 Fonden för ett sammanlänkat Europa

COM(2025)549 Erasmus+

COM(2025)550 AgoraEU (kultur och civilsamhälle)

COM(2025)552 Sammanhållning och ERDF

COM(2025)555 Konkurrenskraftsfonden

COM(2025)558 Sociala fonden

COM(2025)560 Gemensamma jordbrukspolitiken

Artikelserie om MFF 2028–2034

Del 1 – En gedigen önskelista?