Läsning: Den svenska återhämtningsplanen (RRF)

Efter en månads uppskov lämnade Sverige i slutet av maj in sin återhämtningsplan till EU-kommissionen om hur man avser att hantera miljarderna som Sverige kan ta del som en följd av Coronastödpaketet medlemsstaterna kommit överens om. Många har redan tagit del av planen genom utskick från SKR som upplever planen som relativt lättläst och lätt att orientera sig i trots att flera fokusområden förekommer i planens olika kapitel. SKR pekar särskilt ut kapitel två, som tar upp fokusområden för fördelning av Sveriges ca 35 miljarder kr, som det viktigaste kapitlet att läsa kombinerat med kap 3 där regeringen förklarar hur de reformer och investeringar som regeringen vill göra samstämmer med övriga EU-program, till exempel hur synergier med andra EU-program ska kunna uppnås och dubbelfinansiering undvikas.

Det torde finnas några frågetecken kvar att räta ut om hur exakt genomförandet ska gå till, men de generella dragen är som följer:

Några citat från Sveriges återhämtningsplan

”Återhämtningsplanen kommer att genomföras inom ramen för den svenska budgetprocessen och de befintliga formerna av förvaltning och intern styrning och kontroll. De myndigheter som ansvarar för genomförandet står under regeringens kontroll.

En eller flera myndigheter kommer att få i uppdrag att genomföra varje reform och investering, vilket inbegriper ansvar för att bedöma om respektive mål och delmål är uppfyllda och rapporteringen om delmål och mål. Myndigheten bestämmer sedan hur den ska förverkliga regeringens politik med hjälp av de anslag (eller annan finansiering) den tillförts. Myndigheterna begär medel för de behov de bedömer att de har i den samlade budgetprocessen och dessa utgiftsförslag prövas i den samlade utgiftsprövningen i maj varje år.

De myndigheter som har störst roll i det arbetet är Tillväxtverket, som ansvarar för ERUF och FRO, och Statens energimyndighet, som förvaltar Industriklivet

För att undvika dubbelfinansiering måste projekt som finansieras med andra EU-medel rapportera om eventuella kopplingar till andra EU-program, och i projektansökningarna måste det intygas att inget annat EU-bidrag har mottagits för samma kostnader. De sökande måste omedelbart informera myndigheterna om det finns samtidiga ansökningar och bidrag från olika källor som omfattar samma åtgärd eller samma projekt. Om det finns risk för dubbelfinansiering och sådana förfaranden inte redan finns på plats kommer förfaranden av detta slag att införas och åtgärder vidtas för att säkerställa att de reformer och investeringar som ingår i återhämtningsplanen inte finansierar samma kostnader som andra EU-medel. Eftersom genomförandet av återhämtningsplanen är myndigheternas direkta ansvar, kommer myndigheterna att få i uppdrag att inrätta lämpliga system för att undvika dubbelfinansiering och för noggranna kontroller av mottagarna. Ytterligare information om dessa förfaranden kommer att tillhandahållas i den efterföljande tekniska bilagan”.

Regionernas involvering

Trots svensk kritik från regional nivå, menar Regeringen att man ”i tillämpliga fall inhämtat information från berörda aktörer genom särskilda kommunikationstillfällen. Åtgärder som innebär en ändring i befintlig lagstiftning föregås av sedvanlig beredning, vilket bl.a. inkluderar remittering av förslagen till berörda myndigheter, kommuner, sammanslutningar och enskilda. Ett flertal enskilda möten har även ägt rum där de fackliga centralorganisationerna, SKR och Svenskt Näringsliv har deltagit. Möten har även skett i SKR:s regi med företrädare för regionerna. Ett möte har även hållits med representanter för det civila samhället.” Brister i regional involvering i de flesta europeiska medlemsstater har pekats ut av flera större europeiska nätverk, men även EU-kommissionen själv, som menar att regionernas involvering i planering och genomförande var grundstenar i förslaget.

Här kan du läsa Sveriges återhämtningsplan i sin helhet