Mänskliga rättigheter är universella men är de en grundläggande del av beslutsfattandet i EU?
Öststaterna I EU har under flyktingkrisen visat ett större motstånd än resten av EU när det kommer till att ta emot flyktingar. Vad kan ligga bakom denna skepticism och kan vi förstå deras ställningstagande? Vad finns det för koppling mellan EUs mänskliga rättigheter och en del öststaters handlande under flyktingkrisen?
Kort om EUs mänskliga rättigheter – Den europiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna
Målet med konventionen är att skydda EU-medborgares elementära rättigheter och antogs år 1950. Exempel på några av rättigheterna:
– Förbud mot tortyr
– Rätt till frihet och säkerhet
– Rätt till skydd för privat – och familjeliv
Läs mer om Den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheten här.
Den 23 februari anordnades det ett frukostseminarium arrangerat av Västra götalandsregionen och Göteborgs stads representationskontor i Bryssel på temat mänskliga rättigheter. Europaparlamentarikern Cecilia Wikström (L) var inbjuden och höll en presentation om hur EU arbetar med mänskliga rättigheter samt hur det legala ramverket ser ut för dessa rättigheter. Det framkom att skyddet av EUs mänskliga rättigheter idag är ganska tandlöst då det endast finns lagstiftning på EU-nivå som skyddar mot att införa nya lagar i medlemsländerna som går emot rättigheterna, dvs. ett förbud mot införandet av nationell lagstiftning som är nu och går emot artiklarna i konventionen. Problematiken, eller som det heter på EU-språk ”the Copenhagen dilemma” är att det inte finns någon skyddsmekanism som kommissionen kan använda sig av om ett medlemsland bryter mot de mänskliga rättigheterna på ett annat sätt än vid implantering av nya lagar. Kommissionen ser just nu över möjligheten att ta fram en skyddsmekanism av något slag då man känner av ett allt större behov av att skydda rättigheterna i dagens Europa, men där det ännu inte finns några konkreta förslag. Detta inte minst på grund av att den stora migrationskrisen ställer ett stort krav på medlemsländers sätt värna om de mänskliga rättigheterna.
Cecilia Wikström (L) tog även upp exempel på medlemsländer som brutit avsevärt mot många av EU:s mänskliga rättigheter, där Ungern fick stå tämligen ensamt i rampljuset. Sedan partiet Fidesz med premiärministern Viktor Orbán tog makten i Ungern år 2010 har ett flertal beslut fattats som helt går emot EU:s mänskliga rättigheter. Bland annat infördes en ändring av landets konstitution där man tydligt markerade att en kärnfamilj i Ungern består utav en man, en kvinna samt barn. Man införde även censur av media samt krav på att införa ett register där minoriteterna judar samt romer ska skrivas in och hållas under uppsikt. Denna utveckling i Ungern hindrades inte utav EU, delvis på grund utav bristen på skyddsmekanismer och sanktioner, men även på grund av, som Cecilia Wikström framförde, medlemsländernas rädsla att peka ut ett medlemslands felaktiga agerande för att inte sätta sig själva i en ofördelaktig position inför eventuella framtida felsteg. Även i migrationskrisen har Ungern haft en framträdande roll i EU på grund av sin motvilja att ta emot flyktingar och i sitt av många ”felaktiga” handlande mot EU:s mänskliga rättigheter i samband med detta. Problematiken är att då flyktingarna inte är EU-medborgare så skyddas de inte utav EU:s mänskliga rättigheter och att även om de skulle göra det så har Ungern inte instiftat några nya lagar som går emot konventionen strikt juridiskt. Många menar dock på att man som medlem i EU ska föregå med gott exempel och belysa rättigheterna som normer i sitt dagliga arbete, inte minst när det kommer till flyktingkrisen.
Jag har tagit mig friheten att själv reflektera det som sades på seminariet samt ta med en annan sida av flyktingmottagandet som inte lika ofta framförs av media. Jag vill med detta kombinera mina egna kunskaper inom Europastudier samt kunskaper jag har av Östeuropa då jag själv har rötter därifrån. Det är viktigt att på regionalnivå förstå komplexiteten utav flyktingfrågan och varför vissa medlemsländer väljer ett visst ställningstagande för att själva kunna ta så motiverade beslut som möjligt, samt att kunna analysera frågan från fler aspekter. Visst är det så att det kan kännas frustrerande att inte alla medlemsländer tar sitt ansvar och tar emot flyktingar på samma vis som Sverige. Sammanfattningsvis går åsikterna till motvilligheten att ta emot flyktingar i Ungern till stor del har att göra med landets historia och kultur vilket man i media oftast belyser från synvinkeln att man är icke-samarbetsvilliga nationalister som inte vill låta någon passera landets gränser. Andra sidan av myntet, som inte alltid visas i media, är att Ungerns nationalism bottnar i landets historia av motgångar. Efter förlusten av första världskriget och fallet av imperiet Österrike-Ungern förlorade Ungerns stora landmassor och så även efter andra världskriget. En annan viktig del är att Ungern fortfarande känner sig svikna av Europa som inte kom till undsättning när Ryssland invaderade Budapest år 1956. Dessa faktorer sammantaget gör att det i Ungern har växt fram en nationalism där man värnar om det ”lilla Ungern” man har kvar.