Som en hjälp till de mest drabbade av Covid 19-virusets konsekvenser, presenterade EU-kommissionen i veckan ett förslag till den omtalade Coronafonden. Samtidigt passade man på att göra justeringar i EU:s långtidsbudget för 2021–2027. Med tanke på Coronafondens föreslagna storlek är det inte konstigt att nyheten plockats upp av Europas dagstidningar. Dessutom innehåller förslaget konfliktytor som gör sig i nyhetsflödet: Nord mot syd, slösaktiga mot sparsamma, rädda vår ekonomi nu mot att skuldsätta våra barn, lätta på miljökrav mot att använda krisen för grön omstrukturering…

 

Historisk satsning

Coronafondens föreslagna 750 miljoner euro är onekligen är en historiskt stor satsning för EU, men håll i minnet att det rör sig om ett förslag – tuffa förhandlingar väntar, mellan medlemsstaterna (alla medlemsstater har vetorätt) och med Europaparlamentet. Däremot finns det under rådande omständigheter ett momentum i att få finansieringen av både Coronapaketet och EU:s långtidsbudget fastställd. Många medlemsstater är i ett stort behov av hjälp från Coronapaketet redan nu och för att hinna med programmeringen av till exempel strukturfonderna till programstarten 2021, vore en uppgörelse om de ekonomiska ramarna i EU:s långtidsbudget minst sagt angelägen. Är om medlemsstaternas är tillräckligt angelägna för att nå en uppgörelse om både Coronapaketet och EU:s långtidsbudget under sommarens planerade toppmöten?

Coronafonden – Next Generation EU

Coronafonden föreslås kanaliseras via återhämtningsinstrumentet Next Generation EU med 500 miljarder euro via bidrag och 250 via lån. Med fondmedlen vill EU-kommissionen ge ekonomisk hjälp till medlemsstaterna för att

  1. stimulera reformer och investeringar
  2. skapa incitament för privata investeringar
  3. förebygga framtida pandemier

Kommissionen betonar även att investeringarna ska syfta till grön omställningen, digitalisering som stöd till den inre marknaden samt rättvisa och inkludering. Det är även värt att peka på att stödet länkas till EU:s årliga landspecifika rekommendationer om vad medlemsländerna bör göra för att stärka sina ekonomier.

Stimulera reformer och investeringar: Den största delen i paketet (totalt 310 euro miljarder i bidrag och 250 miljarder i lån) utgörs av New recovery and resilience facility som ger stöd till investeringar och reformer, inklusive grön omställning och digitalisering. Här ingår även REACT-EU Program med 55 miljarder euro som ska läggas till nuvarande programmen inom sammanhållningspolitiken fram till 2022. Programmet kan vara betydelsefulla för Småland-Blekinge-Halland, men vi vet ännu inte hur dessa medel skulle fördelas eller till vilka ändamål de skulle kunna gå. Fonden för en rättvis omställning (FRO) föreslås få en ökning med mer än 60%, är det fortfarande bara norra Sverige som berörs? Det är även värt att se närmare på Landsbygdsprogrammet som föreslås få ytterligare 15 miljarder euro för strukturella förändringar i linje med den gröna given.

Skapa incitament för privata investeringar: För att öka motståndskraften i strategiska sektorer i näringslivet, vill man stärka programmet InvestEU. Märk väl att även här ska investeringarna ha en tydlig koppling till den gröna given och digitalisering.

Förebygga framtida pandemier: Innovations- och forskningsprogrammet Horisont Europa ges ökade resurser och ett hälsoprogram återinrättas.

Nord mot syd

Medan de flesta medlemsstater verkar har drabbats hårt av Coronakrisen, skiljer sig ländernas ekonomiska förmåga att hantera krisen markant åt. Norra Europa har generellt sett större resurser än södra Europa och Next Generation EU (Coronapaketet) syftar till att hjälpa dem som behöver det mest. Redan idag finns omfördelningsnycklar som visar att södra Europa skulle dra stor fördel av satsningen och att Sverige hör till de som förväntas bli nettobetalare. Samma nycklar visar för övrigt att länder som mottagit kritik för att bryta mot rättsstatliga principer skulle bli nettomottagare.

Slösaktiga mot sparsamma

Att Sverige och ytterligare några medlemsstater länge förespråkat en sparsam linje för EU:s budget är väl känt. Man menar att solidaritet måste balanseras med krav på långsiktigt hållbara statsfinanser, vilket ofta kräver strukturella reformer av samhället. Något som inte alltid välkomnas med öppna armar av de som ska genomföra reformerna. Å andra sidan är bidrag istället för lån och gemensam skuldsättning inte lätt att acceptera för länder som bedrivit en stram ekonomisk politik för att få budgeten i balans. Särskilt inte när även de redan kämpar för budgetrestriktivitet för EU:s långtidsbudget. Solidaritet står mot ekonomisk stringens; det torde vara bäddat för en kompromiss som gör lika ont för båda sidor.

Rädda vår ekonomi nu mot att skuldsätta våra barn

Next Generation EU:s medel på 750 miljarder euro motsvarar nästan 70% av EU:s föreslagna långtidsbudget och ca 7-8 gånger den svenska statsbudgeten för 2020. Den stora summan försvaras med att kostnaden skulle bli ännu högre framöver. Detta eftersom man befarar sämre tillväxt, ökade arbetslöshet och ökade klyftor medlemsstaterna emellan om man inte stimulerar återhämtning och tillväxt nu. Lånet som EU tar för att finansiera paketet, ska betalas tillbaka av alla medlemsländer via EU-budgeten under en 30-årsperiod. Utan stimulansen riskerar EU:s medlemsstater betydande skador i ekonomin som blir svåra att återhämta, men med ökad belåningsgrad för att stödja återhämtningen riskerar vi att minska utrymmet att hantera andra kriser…

Som hjälp till att finansiera lånet föreslås tillfälliga EU-skatter:

  • EU:s utsläppsrätter
  • En ny gränsskatt för koldioxidkrävande importerade varor
  • En skatt på stora företag
  • En ny digitalskatt
  • Förenklad moms
  • Skatt på icke-återvunnen plast

Redan idag har EU vissa egna medel som kommer från tre källor: Medlemsavgifter, tullar på import till EU (till exempel socker) och viss moms. Att utvidga EU:s beskattningsrätt är dock en känslig fråga för många medlemsstater och diskussionen kring hur de skulle få användas blir ett eget kapitel i sig – jämför bara vår svenska diskussion om inkomsterna från vägtullar.

Lätta på miljökrav mot att använda krisen för grön omstrukturering

Under Coronakrisen har röster höjts för att EU ska lätta på sina miljökrav för att kunna hantera Coronakrisens effekter på näringslivet. I sitt förslag gör dock EU-kommissionen klart att EU:s strategi för återhämtning ska bygga på den gröna given och att investeringar ska syfta till grön omställning.

EU:s långtidsbudget

Samtidigt som Coronapaketet lades fram presenterades justeringar för EU:s nuvarande budget och kommande långtidsbudget (2021–2027). I det nya förslaget har långtidsbudgeten höjts något, till 1 100 miljarder euro. Det är mindre än EU-kommissionens ursprungliga förslag, men mer än kompromissförslaget som låg på förhandlingsbordet under det vårens toppmöte. Ett bud som Sverige då motsatte sig. Härutöver vill man att den så kallade rabatt som Sverige och fyra andra rikare medlemsstater har ska fasas ut. Kombinationen av investeringar i Coronapaketet, Next Generation EU och ökad medlemsavgift kan bli svårsmält för Sverige. Dessutom avses en del av Coronapaketet ”fylla på” programmedel som i övrigt finansieras av ordinarie EU-budget. Var går egentligen gränsen för EU-budget och extraordinära insatser?

Bevakningen fortsätter

Förslaget är omfattande och den närmaste tiden kommer Brysselkontoret att analysera pakets delar mer i detalj. Vad blir av, kan vi ta del av medlen och i så fall på vilka premisser?