Kommissionens arbetsprogram 2027: EU växlar ned – men inte om
Efter en ovanligt utdragen väntan presenterade EU-kommissionen den 4 november sitt arbetsprogram för 2027. Dokumentet tecknar konturerna av ett EU som vill hålla fast vid sina politiska ambitioner, men samtidigt dra ned på takten i ny lagstiftning. Färre nya initiativ ska ge större utrymme för genomförande, förenkling och för medlemsländerna att hinna ikapp.
Arbetsprogrammet – varför spelar det roll?
Arbetsprogrammet är kanske årets viktigaste dokument för EU:s politiska arbete. Det fungerar som en färdplan och checklista över vad kommissionen planerar att lägga fram under det kommande året – från nya lagförslag till strategier, handlingsplaner och andra politiska initiativ. Det visar med andra ord vilka politiska ambitioner kommissionen är beredd att gå vidare med och ge konkret innehåll.
Vanligtvis föregås publiceringen av ett intensivt tolkningsarbete i Bryssel. Kommissionens ordförandes årliga linjetal analyseras närmast på detaljnivå i jakt på ledtrådar om vad som väntar. I år har förutsättningarna sett annorlunda ut. Redan linjetalet gav färre tydliga besked än vanligt. Dessutom sköts publiceringen av arbetsprogrammet upp, vilket innebar att det presenterades senare än något annat år sedan 2012. När programmet väl kom visade det sig dessutom vara ovanligt tunt. Men även ett mer begränsat arbetsprogram rymmer tydliga politiska signaler.
Det mest framträdande i årets program är inte nödvändigtvis vad kommissionen vill lägga till, utan var den väljer att lägga sin kraft. Tyngdpunkten ligger på att genomföra redan fattade beslut, förenkla befintliga regelverk och minska den administrativa bördan. Förskjutningen sammanfaller med en bredare politisk diskussion i Bryssel. Efter flera år av omfattande reformarbete, inte minst under föregående mandatperiod, har tålamodet med nya regelverk börjat tryta i flera medlemsländer.
Under hösten har tretton medlemsländer gått samman bakom krav på en långsammare lagstiftningstakt och minskad regelbörda för europeiska företag. Samtidigt präglas Europa av ett alltmer fragmenterat politiskt landskap, där EU-kritiska krafter vinner mark och flera viktiga nationella val närmar sig. Kommissionens vilja att växla ned behöver därför också förstås mot bakgrund av ett förändrat politiskt klimat. Utrymmet för nya omfattande reformer kan inte längre tas för givet.
I den här artikeln går vi närmare in på några av arbetsprogrammets viktigaste initiativ och vad den förändrade tyngdpunkten säger om EU:s politiska riktning.

Programmet i stora drag
Arbetsprogrammet vilar på några övergripande ledord: fullborda den inre marknaden, förenkla regelverken och modernisera Europas industriella bas. Den röda tråden är ett ökat europeiskt oberoende, framför allt på det ekonomiska området. Kommissionen vill minska strategiska beroenden och stärka Europas förmåga att stå på egna ben, utan att för den skull vända sig bort från omvärlden.
Snabbare tillstånd
Förenkling är en central del av den inriktningen. Tio av arbetsprogrammets 23 numrerade initiativ har ett uttalat förenklingssyfte. Ett av dem är förslaget om snabbare tillståndsprocesser för strategiska projekt, som ska korta ledtiderna för investeringar av särskild betydelse för EU. Det kan handla om allt från energiproduktion och elnät till industrietableringar och annan samhällsviktig infrastruktur.
Bostadsbyggandet
Förenklingsarbetet omfattar även bostadsbyggandet. Med förenklingspaketet för bostadsbyggande, som väntas under andra kvartalet 2027, vill kommissionen underlätta både nybyggnation och renovering. Enklare processer ska bidra till ett större
bostadsutbud och göra det lättare att få byggprojekt på plats. Tillgången till bostäder påverkar också regionernas möjligheter att attrahera arbetskraft och behålla invånare.
Rätten att stanna
Den regionala utvecklingen får även en mer direkt plats i arbetsprogrammet genom strategin för rätten att stanna i sin hemregion (Right to Stay), som väntas under första kvartalet 2027. Initiativet lyftes under årets European Week of Regions and Cities (EWRC) och ska uppmärksamma utmaningar kopplade till ekonomisk tillbakagång och befolkningsminskning. Strategin ska identifiera åtgärder som stärker regionernas utvecklingsmöjligheter, med frågor som kompetensförsörjning, lokala arbetstillfällen och tillgång till samhällsservice i fokus.
Inre marknaden och kompetensförsörjningen
En fungerande inre marknad handlar inte enbart om varor, tjänster och kapital. Även utbildning och kompetens behöver kunna röra sig över nationsgränserna. Det är utgångspunkten för initiativet Europeiska universitetsallianser 2.0, som bygger vidare på det befintliga samarbetet mellan europeiska lärosäten. Målet är att stärka universitetens långsiktiga samarbete och bidra till högre kvalitet och internationell konkurrenskraft inom europeisk högre utbildning.
Med den nya versionen vill kommissionen ta samarbetet ett steg längre. Förslaget innehåller dels en rättslig status för universitetsallianserna, dels åtgärder för att stärka deras samarbete och innovationsförmåga. Ambitionen är att skapa bättre förutsättningar för utbildning och samverkan över nationsgränserna. På så sätt knyter initiativet an till en bredare fråga i arbetsprogrammet: hur Europa ska ta tillvara och utveckla den kompetens som behövs för framtidens arbetsmarknad.
Klimat, energi och natur
På klimat- och energiområdet märks arbetsprogrammets fokus på genomförande och förenkling särskilt tydligt. De övergripande klimatmålen ligger fast, men jämfört med föregående mandatperiod innehåller programmet få större nya lagstiftningsinitiativ. Ett centralt besked är det nya energi- och klimatramverket för tiden efter 2030. Det ska bidra till att EU når sina klimatmål för 2040 och samtidigt förenkla delar av det regelverk som byggts upp under den gröna omställningen. Några närmare detaljer presenteras inte i arbetsprogrammet, men ramverket väntas beröra frågor som elektrifiering, energiinfrastruktur och industrins konkurrenskraft.
Parallellt vill kommissionen stärka Europas beredskap inför klimatförändringarnas konsekvenser. Under andra kvartalet väntas ett europeiskt vatteninitiativ och en europeisk värmeböljeplan. Vatteninitiativets rättsliga form är ännu inte tydlig, medan värmeböljeplanen ska ge en strategisk inriktning för medlemsstaternas arbete med att förebygga och hantera extremvärme och andra klimatrelaterade risker.
Även naturpolitiken finns med på agendan genom översynen av fågeldirektivet, habitatdirektivet och Natura 2000-systemet. Kommissionen framhåller att syftet i första hand är att bedöma hur väl dagens regelverk fungerar och om förändringar behövs. Eventuella ändringar kan också få betydelse för hur naturrestaureringsförordningen genomförs, eftersom regelverken berör närliggande delar av EU:s naturskydd. Inte heller här framgår ännu vilken rättslig form initiativet kommer att få.
Under tredje kvartalet väntas dessutom en översyn av koldioxidkraven för tunga fordon. Kommissionen motiverar initiativet med behovet av att både nå klimatneutralitet och stärka den europeiska fordonsindustrins konkurrenskraft. Frågan är politiskt laddad. Inom EU pågår en bredare diskussion om hur snabbt förbränningsmotorn ska fasas ut och vilket utrymme som ska finnas för alternativa tekniker. Översynen blir därmed ytterligare ett test på hur EU ska balansera klimatambitioner mot industrins omställningsförutsättningar.
Hälsa, omsorg och kompetens
På hälsoområdet innehåller årets arbetsprogram få nya initiativ som direkt tar sikte på vården. Tyngdpunkten ligger i stället på omsorg, demografiska utmaningar och kompetensförsörjning – frågor som blir alltmer angelägna i takt med att Europas befolkning åldras.
Det främsta initiativet är den europeiska omsorgsöverenskommelsen (European Care Deal), som väntas presenteras under andra kvartalet. Den ska bidra till en mer tillgänglig omsorg av hög kvalitet, minska personalbristen i sektorn och förbättra villkoren för omsorgspersonal. Det rör sig inte om ny lagstiftning, utan om en strategisk inriktning för medlemsstaternas fortsatta arbete.
Behovet är stort. Kommissionen lyfter fram att nästan hälften av alla personer över 65 år med vård- och omsorgsbehov inte får det stöd de behöver. Samtidigt står sektorn inför betydande rekryteringsutmaningar. För svenska regioner, där kompetensförsörjningen inom vården redan är en stor långsiktig utmaning, är det därför ett initiativ att följa även utan bindande lagstiftning.
Kompetensfrågan återkommer i den föreslagna kompetensgarantin (Skills Guarantee). Kommissionen vill skapa fler möjligheter till vidareutbildning och omskolning inom sektorer där kompetensbristen redan är stor eller väntas växa. Tanken är att underlätta för människor att byta yrkesinriktning eller utveckla sin kompetens i takt med att arbetsmarknaden förändras. För regionerna blir det intressant att följa vilka sektorer som prioriteras och hur initiativet kan kopplas till befintliga utbildnings- och omställningsinsatser.
Digitalisering
Den digitala omställningen är ytterligare ett område där kommissionen vill stärka Europas konkurrenskraft. I samband med översynen av målen för det digitala decenniet planerar kommissionen att presentera ett paket för den digitala omställningen. Det ska bland annat behandla förenkling och upphovsrätt, med målet att förbättra förutsättningarna för europeiska företag att ta tillvara den tekniska utvecklingen.
En särskilt intressant del gäller en färdplan för AI inom strategiska sektorer. Kommissionen vill främja användningen av AI inom bland annat hälso- och sjukvård, transport, jordbruk och livsmedel, avancerad tillverkning samt försvar och rymd. Samtidigt lyfts AI växande betydelse för de kulturella och kreativa näringarna, där frågor om mänsklig kreativitet, upphovspersoners villkor och Europas kulturella och språkliga mångfald står i centrum. För regionerna blir det relevant att följa hur initiativen påverkar förutsättningarna för digitalisering och teknikutveckling i både näringsliv och offentlig sektor.
Spaning: Ett ovanligt tunt lagstiftningsår
Det tydligaste tecknet på årets politiska kursändring finns kanske i det som arbetsprogrammet inte innehåller. Bilaga I listar 23 numrerade initiativ. Räknar man de två delarna i Europeiska universitetsallianser 2.0 var för sig handlar det om 24 åtgärder: tio är uttryckligen lagstiftande, sju består av meddelanden, strategier eller rekommendationer och ytterligare sju har fått den öppna beteckningen ”lagstiftande eller icke-lagstiftande”. Det är fler sådana oklara klassificeringar än i något av de sex föregående arbetsprogrammen.
Den återhållsamma agendan kommer knappast ur ett vakuum. Under hösten har trycket på kommissionen att hålla tillbaka ny lagstiftning vuxit. I september krävde elva medlemsstater, med Österrike i spetsen, ett tolv månader långt uppehåll för nya lagstiftningsförslag. Kort därefter ställde sig tretton medlemsstater bakom ett separat initiativ för en genomgripande översyn av befintliga EU-regler och ett särskilt år med fokus på genomförande och konsolidering. I oktober föreslog Tyskland, Italien och Belgien dessutom en så kallad nödbroms mot ny EU-lagstiftning som anses alltför betungande för företagen.
Arbetsprogrammets inriktning ligger därmed i linje med en växande politisk vilja att begränsa ny reglering och i stället koncentrera sig på genomförande och förenkling. Det går däremot inte att slå fast att medlemsstaternas krav direkt har styrt kommissionens enskilda prioriteringar. Mer talande är kanske att flera initiativ fortfarande saknar en
fastslagen rättslig form. Det gäller bland annat tillståndsprocesser, vattenfrågor och översynen av naturvårdsdirektiven. Kommissionen lämnar därmed öppet om arbetet ska mynna ut i nya lagkrav eller ta andra former.
Återhållsamheten märks också i vad kommissionen vill avsluta. Arbetsprogrammet innehåller planer på att dra tillbaka 18 pågående lagstiftningsförslag och föreslå att 14 befintliga rättsakter upphävs. Det handlar alltså inte bara om att begränsa inflödet av nya regler, utan också om att se över den lagstiftning som redan finns på bordet. Sammantaget pekar det mot ett år där kommissionens politiska kapital i hög grad kommer att läggas på att rensa, förenkla och få befintliga initiativ i mål.
Spaning: Inget guld – men gröna skogar?
En sista del av kommissionens förenklingsagenda är den så kallade pakten mot guldplätering. Begreppet syftar på överimplementering av EU-direktiv, det vill säga när medlemsländer inför mer långtgående krav än vad direktiven föreskriver. Kommissionen vill att medlemsländerna redovisar hur de överimplementerar direktiv och vilka kostnader tilläggen medför för företagen.
Det finns ett tydligt harmoniseringsintresse bakom initiativet. När EU inför gemensamma regler för att underlätta den inre marknaden riskerar nationell överimplementering att motverka syftet och skapa nya skillnader mellan medlemsländerna. Samtidigt kan högre nationella krav fylla en viktig funktion, inte minst inom miljö- och arbetsrätten. Sverige har på flera områden valt att gå längre än EU-gemensamma krav. Det kan vara ett uttryck för högre politiska ambitioner, men innebär också att det behöver finnas en rättslig grund för att behålla nationella tillägg. Allt beror på vilket utrymme det aktuella direktivet lämnar.
För Sverige, som ofta har velat ligga i framkant vid genomförandet av EU:s klimat- och miljölagstiftning, kan pakten därför få särskild betydelse. Den svenska ambitionen att vara ”duktigast i klassen” kan komma att prövas när nationella tillägg granskas utifrån kostnader och påverkan på företagens konkurrenskraft. Det behöver inte innebära att högre skyddsnivåer måste överges, men de kommer i högre grad att behöva motiveras – inte minst i jämförelse med hur andra medlemsländer väljer att genomföra samma EU-lagstiftning. Risken är att jakten på minskad regelbörda också sätter press på politiskt prioriterade skyddsnivåer.
Samtidigt återstår det att se vad pakten faktiskt kommer att innebära. Den har ännu ingen fastslagen form, och det är inte klart hur granskningen ska gå till eller vilka konsekvenser den får för medlemsländernas nationella lagstiftning.
Vad betyder EU:s nya kurs för regionerna?
För regionerna finns det samtidigt skäl att se bortom arbetsprogrammets enskilda initiativ. När konkurrenskraft, strategiskt oberoende och regelförenkling får större tyngd behöver det inte automatiskt innebära att frågor som kompetensförsörjning, social sammanhållning och regionala skillnader prioriteras lika högt. Men Europas konkurrenskraft byggs inte enbart i de största ekonomiska centrumen. Den är också beroende av att mindre regioner kan attrahera kompetens, utveckla sina företag och delta i den gröna och digitala omställningen. Därför blir det viktigt att följa hur kommissionens nya inriktning påverkar balansen mellan Europas ekonomiska ambitioner och den territoriella sammanhållningen. Färre nya initiativ behöver inte betyda ett mindre betydelsefullt EU-år för regionerna – men det kan förändra vilka frågor som får mest utrymme.
Arbetet med de initiativ som presenterats i arbetsprogrammet fortsätter nu inom EU:s institutioner. Brysselkontoret följer processen nära och återkommer när nya förslag offentliggörs, samråd inleds eller andra möjligheter till dialog och påverkan uppstår. Löpande rapportering kommer att ske via hemsideartiklar och veckobrev.
Om ni vill veta mer om initiativen i EU-kommissionens arbetsprogram för 2027 eller ta del av programmet i sin helhet, är ni välkomna att följa länken nedan eller kontakta senior EU-handläggare Martin Broberg vid SBHSS Brysselkontor.
Tidigare artiklar om arbetsprogrammet:
EU-kommissionens arbetsprogram 2026 – SBHSS