2018-06-01

Risker för Småland-Blekinge-Halland med den nya sammanhållningspolitiken?

Som vi tidigare skrivit om så presenterade EU-kommissionen den andra maj sitt förslag till en ny flerårsbudget, inklusive sammanhållningspolitiken. Förslaget ska nu förhandlas av medlemsstaterna i rådet och Europaparlamentet för att nå ett slutligt beslut. Med anledning av dessa förhandlingar kan det vara värt att fundera över hur våra regioner påverkas beroende på hur sammanhållningspolitiken utformas. Samtidigt som förändringar kan göra att vissa möjligheter försvinner kan nya dörrar öppnas och det är därför viktigt för regionerna att analysera förslaget för att därigenom kunna påverka, främst den nationella nivån, och få fram vår vilja i förhandlingarna. I ljuset av dessa funderingar har vi tittat närmare på det förtydligande gällande utformningen av framtidens sammanhållningspolitik som EU-kommissionen presenterade den 29 maj. Vid en första anblick noterar vi att det finns flera positiva aspekter med förslaget samtidigt som många detaljer fortfarande är oklara. Kommer krav på smart specialisering göra att Småland-Blekinge-Halland inte får tillgång till strukturfonderna på samma sätt som tidigare? Drabbas vi hårdare än andra svenska regioner? Nedan följer några första reflektioner kring förtydligandet.

Ingen minskning av anslaget till Sverige. EU-kommissionen föreslår att mellan 2.1-2.4 miljarder euro kommer att fördelas till Sverige via sammanhållningspolitiken, vilket är ungefär samma nivå som tidigare. Vi noterar att Sverige är ett av sex EU27-länder som får oförändrat anslag, samtidigt som flera länder får ett minskat anslag. Detta kan ge en signal inför långtidsbudgetförhandlingarna om Sveriges medlemsavgift – avgiften kommer förvisso att höjas enligt EU-kommissionen, men samtidigt kommer man att få lika stort anslag som tidigare.

Omfattning, fördelningskrav och nationella befogenheter. Samtidigt som det inte verkar ske någon minskning av anslaget är det oklart vad sammanhållningspolitiken i sin helhet kommer att omfatta. Till exempel så föreslår EU-kommissionen att hälsoprogrammet fortsättningsvis att ingå i den nya förstorade europeiska socialfonden (ESF+). Det är svårt att avgöra om det i realiteten innebär en minskning för hälsomedlen. Sammanslagningen kan dock förenkla för att arbeta med hälsa ur ett brett regionalt utvecklingsperspektiv. Metoden för fördelningen av medel som tidigare baserats på BNP föreslås i fortsättningen också omfatta andra kriterier, så som ungdomsarbetslöshet, klimatförändringar (se mer nedan) samt integration av migranter. Smart specialisering har också lyfts som en prioritering. Hur kommer fördelningen att se ut mer exakt och i vilken utsträckning kommer dessa kriterier beaktas? Kommer smart specialisering att vara ett krav för att få tillgång till fonderna, eller till vissa potter av fonderna? På vilket sätt kommer medlen att vara villkorade och hur stor flexibilitet kommer att finnas för tolkning på nationell nivå?

För våra och många andra regioner i Sverige är sammanhållningspolitikens strukturfonder avgörande för att kunna bygga kapacitet för investeringar inom forskning och innovation, till skillnad från storstadsregioner som inte är beroende av dem på samma sätt. Internt i Sverige är det därför viktigt att beakta hur beroende olika regioner är av just strukturfonderna för sitt regionala utvecklingskapital och hur mycket flexibilitet som finns gällande fördelning av medlen för att uppnå EU-kommissionens mål.  

Källa: Sveriges Kommuner och Landsting.

Ett smartare och grönare Europa. Majoriteten av investeringarna från regionala utvecklingsfonden och sammanhållningsfonden kommer att riktas mot prioriteringarna för ett smartare och grönare Europa. Medlemsstaterna föreslås investera mellan 65-85% av sina anslag från dessa fonder till ovanstående prioriteringar. På samma tema anser EU-kommissionen att minst 25 % av EU:s totala utgifter ska bidra till klimatåtgärder, vilket då även inkluderar sammanhållningspolitiken. Prioriteringarna kan vara bra för vissa av våra behov, till exempel klimatanpassningar kopplade till dricksvatten. Andra pekar dock på att de öronmärkta pengarna hade kunnat göra bättre nytta för att till exempel bygga ytterligare kapacitet för forskning och innovation.

Samma genomförandesystem. EU-kommissionen menar att medlemsstaterna inte behöver lägga tid på att utse nya myndigheter som ska ansvara för att genomföra programmen inom sammanhållningspolitiken utan att de kan förlänga samma genomförandesystem som använts under nuvarande period (2014-2020). Detta kan anses positivt men samtidigt kan vi inte förlita oss på att det kommer att fungera på precis samma sätt och att nuvarande modeller är anpassade till den nya föreslagna strukturen. Exakt hur länderna kommer att kunna fördela sina anslag och vilket tolkningsutrymme som finns på nationell nivå, som nämnts ovan, är inte klarlagt. Det är därför viktigt för regionerna att samarbetet med den nationella nivån gällande programmering inleds snarast, redan innan vi känner till utfallet i förhandlingarna om långtidsbudgeten.  

Balansen mellan stad, landsbygd och glesbygd. 6 % av ERUF:s anslag öronmärks för investeringar i hållbar stadsutveckling på nationell nivå, vilket kan jämföras med nuvarande period då 5 % av medlen varit öronmärkta. Man inför också det europeiska stadsinitiativet som är ett nytt instrument för samarbete mellan städer, innovation och kapacitetsuppbyggnad inom de tematiska prioriteringarna i EU:s agenda för städer (exempelvis integration, bostäder, ren luft och energiomställning). Kommer våra regioner att kunna nyttja detta eller kommer det enbart att gälla större städer?

Gällande balansen mellan urbana regioner och mer rurala landsbygds- och glesbygdsområden är det också viktigt att se vilket fokus Sverige kommer att ha i förhandlingarna om EU:s långtidsbudget, dess poster och deras innehåll. EU-kommissionen nämner rurala investeringar, men hur ser balansen ut i Sverige inför förestående programperiod? Flera territoriella instrument finns med i förslagen för lokalt ledd utveckling, integrerad territoriell utveckling, community-led local development strategies och local action groups, med stöd av olika sammanlänkade fonder och program. Under denna programperiod har detta för svensk del stannat mestadels vid landsbygdsutvecklingsfonden. Kommer Sverige att vara mer engagerat i detta under förhandlingarna eller inte? Dessa områden behöver också diskuteras internt i Sverige.

Smart specialisering och framtiden för interregionala projekt. EU-kommissionen lyfter vikten av smart specialisering för regional utveckling. Regioner med liknande förutsättningar kommer att få mer ekonomiskt stöd för att kunna samarbeta och involvera fler aktörer, med syfte att vidareutveckla lovande interregionala projekt. Samtidigt är det oklart hur Interreg-programmen kommer att påverkas och om smart specialisering kommer att krävas för att en region ska kunna ta del av strukturfonderna. Kommer det att räcka med en nationell smart specialiseringsstrategi för Sverige, eller kommer samtliga svenska regioner behöva utforma smarta specialiseringsstrategier för att kunna ta del av medlen? Vilka planer har Sverige för en ny nationell strategi efter 2020 när den gamla upphör att gälla? Och till vilken grad är vi beredda att anpassa oss efter andras prioriteringar? Kommer våra regioner att kunna ta del av potten som kopplas till samarbete baserat på S3 trots att vi i dagsläget inte har några smarta specialiseringsstrategier, och kommer vi att exkluderas från interregprogram?

Europaportalen skriver att vissa regioner riskerar att bli förlorare i och med den föreslagna sammanhållningspolitiken. Ellinor Ivarsson, sakkunnig inom regional utveckling på SKL, befarar att svenska regioner som idag får stöd för gränsöverskridande ska få minskat stöd, då EU-kommissionen vill prioritera stöd till regioner med landgräns över dem med sjögräns. Detta skulle i så fall påverka exempelvis Kalmar och Blekingeregionen. Det de syftar på uttrycks enligt följande i EU-kommissionens specifikationsdokument: ”Consequently, the cross-border cooperation component will be concentrated on land borders, whereas cross-border cooperation on maritime borders will be integrated into the enlarged ‘transnational cooperation and maritime cooperation’ component.”

Brysselkontoret har varit i kontakt med EU-kommissionen (DG REGIO) för ett förtydligande av just detta. I och med den föreslagna nya strukturen för de gränsregionala programmen (ÖKS) och förslaget som innebär att en NUTS3-region måste ha en landsgräns eller fast länk i de fall där det är havsgräns så finns det en risk att även Halland inte längre kommer kunna ingå i ÖKS eller annat gränsregionalt program. Vår källa på kommissionen kunde inte med säkerhet konstatera att förslaget som ligger skulle innebära en hård tolkning, det vill säga att Halland exkluderas. Det kan mycket väl bli en fråga som går upp till förhandling, där det kan vara läge att bedriva påverkansarbete gentemot den nationella nivån. Vi har även varit i kontakt med den svenska representationen här i Bryssel som följer utvecklingen noga. En position från nationell nivå finns inte tydligt uttryckt i dagsläget och vi har därför anledning att föra fram våra ståndpunkter snarast möjligt.

Förslaget kommer nu att diskuteras i rådet och Europaparlamentet och EU-kommissionen hoppas att man når ett beslut innan Europaparlamentsvalet nästa år. Vi på Brysselkontoret fortsätter att följa utvecklingen och har en pågående dialog med EU-kommissionen och den svenska representationen för att ta reda på hur förslagen kan komma att påverka våra regioner. Det är nu viktigt för hemmaplan att ge inspel till den nationella nivån och förbereda strukturer för nästa programperiod.