Vad händer med den digitala agendan?

För närvarande händer det mycket kopplat till EU:s digitala agenda. I början av året antogs nya beslut angående den digitala inre marknaden. Initiativet innehåller 16 punkter som enligt tidsplanen alla ska vara uppfyllda i slutet av 2016. 

 

Den digitala agendan ligger sent i beslutsfasen, vilket gör att vi i Småland-Blekinge har en mindre möjlighet än vanligt att delta i rådgivande kommittéer och frågan och på grund av detta bevakas ärendet främst av andra svenska aktörer så som ledamöter i EU-parlamentet och SKL. Detta betyder dock inte att den digitala agendan är ovidkommande för vår del. Sveriges regioner kommer på många sätt att påverkas av implementering av den digitala agendan och det är viktigt för huvudmännens IT-funktioner att följa utvecklingen. Bland annat vill man ändra lagstiftningen så att SMF ska ha lättare att exportera utomlands och man vill att informations-och kommunikationsteknik (IKT) i större utsträckning ska bidra till social inkludering genom att påverka frågor som hälsa (e-hälsa) och offentlig administration (eGovernment). 

 

Genom att ta bort de existerande barriärer som idag finns mellan EU:s medlemsländer hoppas man att en digital inre marknad ska leda till: 

*bättre tillgång till internetbaserade varor och tjänster för både privatpersoner och företag.

*ökad tillväxt av den Europeiska digitala ekonomin

 

De 16 delar som ska vara uppfyllda i slutet av året kan kort sammanfattas i nedanstående punkter:

 

1. En digital inre marknad ska hjälpa företag, i synnerhet entreprenörer och nystartade företag att expandera och inte hindras olika lagar och regler gällande exempelvis upphovsrätt och kontrakt. I dagsläget finns det stora transaktionskostnader för företag att vara verksamma i flera länder, då reglerna är komplexa och varje EU-land har sin egen lagstiftning. Endast 7 % av SMF säljer idag sina produkter eller tjänster utanför hemlandet. Det är inte bara lagstiftningen som behöver anpassas och harmoniseras utan även leverans och leveransvillkor för online-produkter. Från medborgarnas sida vill man även avskaffa de skillnader som kan finnas både i pris och tillgång på produkter mellan olika EU-länder. 

2. För att uppnå en digital inre marknad krävs ett allmänt och heltäckande internet, vilket ger alla företag och medborgare en möjlighet att ha tillgång snabbt och pålitligt internet till ett rimligt pris. I samband med utvecklandet av digitala tjänster väger det även tungt att öka förtroendet och säkerheten för dess användare, då nästan tre av fyra för närvarande känner sig oroliga för att deras integritet inte blir tillgodosedd på internet.     

3. För att till fullo utnyttja digitaliseringens potential behöver man säkerställa att den integreras i alla företag och inte bara hos dem som i första hand arbetar med informations- och kommunikationsteknik (IKT). Dessutom ska den även bidra till ökad social inkludering och en förenkling av offentliga tjänster inom t.ex. hälsoområdet.  

4. I samband med digitaliseringen ökar även behov på arbetare som är utbildade specifikt inom IKT och även en höjd kunskapsnivå inom ämnet för alla som indirekt påverkas. Sätter man inte in kraftiga insatser för detta kommer bristen på IKT-utbildade att vara närmare en miljon vid 2020. 

5. Det ska finnas en modernisering av offentliga administrationen som underlättar samspelet med privatpersoner och gränsöverskridande samarbete med andra länder. 

6. Slutligen krävs det tillräckliga investeringar och finansiella satsningar samt ett politiskt mandat från medlemsländerna för att ha en reell möjlighet att uppnå de förändringar som beskrivs i punkterna ovan. 

 

I samband med EU:s agenda för en digital inre marknad har EU-parlamentet i veckan röstat för flera beslut som är mer eller mindre förknippat med agendan. Ett av dessa är de uppdaterade reglerna om dataskydd (General Data Protection Regulation-GDPR) i EU. Då GDPR endast innehåller generella regler för dataskydd och privatpersoners integritet, har beslutet fört med sig en del kritik och oro från forskare, som menar att det nu är upp till varje medlemsland att införa de specifika åtgärder som de anser nödvändiga för att uppnå den nivå av säkerhet som GDPR kräver. Detta innebär att lagstiftningen kan komma att se helt olika ut i de olika medlemsländerna, vilket kan försvåra forskning och datainsamling som sker över landsgränser. Om detta faktiskt skulle bli effekten av det nya antagandet av dataskyddsregler i EU kan man fråga sig hur detta ska gå ihop med den digital inre marknad som alltså ska finnas i slutet av året. Hur ska vi kunna vänta oss ett ökat förtroende från allmänheten angående integritet på internet och samtidigt en harmonisering och ökat utbyte mellan länderna om den nya lagstiftningen tillåter medlemsländerna att själva bestämma utformningen dataskydd?

 

I andra änden av den digitala agendan går utvecklingen åt motsatt håll. Europaparlamenten röstade under gårdagen för ett direktiv som ger myndigheter i medlemsländerna rätt att samla in diverse uppgifter om passagerare på flyg till eller inom EU (exempelvis namn, adress och kreditkortsnummer). Uppgifterna får sedan lov att delas mellan brottsbekämpande myndigheter i medlemsländerna och ska både säkerställa att medborgare i alla EU-länder får samma integritetsskydd och intensifiera och underlätta det gränsöverskridande brottsbekämpande samarbetet.   

 

En grundtanke som den digital inre marknaden baseras på är att öka tillväxten och konkurrenskraften hos den europeiska digitala ekonomin. Man menar att Europa ligger efter Asien och Nordamerika och måste öka utvecklingen av digitaliseringen och skapandet av jobb i sektorn för att komma ikapp och kunna konkurrera med länder som USA och Kina. Dock så finns det röster som menar att dessa åsikter i allt för hög grad fokuserar på Europas brist på internetjättar som Google och Amazon, men bortser från den höga potential som exempelvis många Europeiska internetbaserade spel har. Om man tittar på den tillväxt samt de jobb och investeringar som Europa har fått på grund av denna kreativa del av den digitala sektorn, så överstiger den markant de jobb som skapats genom stora internetföretag som just Google och Amazon. På grund av detta borde man kanske fråga sig om Europa, snarare än att försöka komma ikapp andra länder och skapa liknande IKT-center som redan finns, till exempel i Silicon Valley i USA, borde fokusera på den del av digitaliseringen där vi redan har konkurrenskraft och kompetens. EU-kommissionen anser redan att medlemsländerna borde fokusera och specialisera sig på de områden där komparativa fördelar finns, borde inte samma strategi även övervägas globalt?     

 

För att försöka göra en bedömning av det sammantagna läget av arbetet och utvecklingen av den digitala agendan och en digital inre marknad, så verkar det som att inblandade aktörer drar åt olika håll. Trots en konkret och samstämmig plan om vad som behöver uppnås verkar man inte lika eniga om hur dessa mål ska uppnås, vilket ingjuter en del tvivel om huruvida det är rimligt att anta att en komplett inre digital marknad med alla 16 punkter är uppfyllda i slutet av året.